Paus

Kanske inte sluta men heller inte aktiv. Bloggen kommer att ligga still ett tag nu då jag ska byta jobb, vi har massa andra grejer på gång i våra liv så tills motivationen kommer åter säger jag ta hand om er! Nästa gång kanske blir när vi fått barnbesked, vem vet!?

Ha det bra och ta hand om er!

Nu väntar vi!

I tisdags kunde BFA skicka iväg vår ansökan till Taiwan via kurirpost och jag tror även de lägger en kopia via mail. Tar internationell post fortf 2 dagar? Kanske får räkna med några dagar till men ja hur som räknar vi iaf från 8 nov. Nu väntar vi barnbesked igen!! För nu vet barnhemmet att vi finns och önskar fler barn. 

Herregud vad fort det gått känner jag. Men ändå lämnade vi in ansökan till kommunen i maj och nu ett halvår senare väntar vi barn. Ett halvår, ändå rätt länge, fast i denna adoptionsvärld nog ändå rätt snabbt.

Förra gången var vi så lättade och förväntansfulla. Nu är vi lugnare och kanske lite mer oförstående, händer detta igen? Ska vi åka till Taiwan och hämta en liten igen? Men oj oj så himla roligt. Ett år minst tror BFA det tar innan man får besked, men nu kan ju iaf vad som helst hända…

Adoptionernas framtid

När man pratar med vår organisation BFA blir man lite orolig över framtiden och adoptioner. De krymper sin kostym för att hänga med i utvecklingen att färre familjer söker sig till internationell adoption. Vad beror det på? Kanske för att allt fler får hjälp och lyckas få barn biologisk väg, inte är det för att det är färre barn iaf, för de finns och det gör oss oroliga. Vem ska ta hand om de föräldralösa barnen? Kommer givarländerna sluta förmedla till Sverige för att vi är för få intresserade? 

Det vet ingen, det jag vet är ex att allt tar tid. Ex Sydkorea som för flera år sen ville sluta m adoptioner internationellt har ju inte alls slutat till Sverige iaf, även  om det kanske totalt minskat, det vet jag inte. Så länge barnen finns får man hoppas att förmedlingarna fortsätter. Dock måste BFA och de andra organisationerna anpassa sina verksamheter så de mäktar m ekonomiskt att fortsätta driva arbetet.

Hur går det för oss annars då? Alla papper förutom två är inskickade till BFA och snart väntar legaliseringsrunda innan allt far iväg till Taiwan. 

Alla jobbar

Hur går det med insamlingen av papper då? Jo tänk vad många som jobbar med saker till vår akt. Myndigheter, vår utredare, banker, revisorer och läkare. Sen vi själva såklart tillsammans med BFA som rättar och stöttar.

Även om tiden är mer knapp nu så hinner vi med det gott och väl, kanske mest för att vi förberett så mycket redan innan vi fick förmedlingsbeslutet.

Fotoboken är på väg och jag tror det som kommer ta längst tid är ett registerutdrag från polisen. Annars är läget under kontroll! Gissar att vi nog om 2 veckor är klara med allt. Sen ska det till en Notarius publicus, Taiwan mission och sen till Taiwan för översättning så är vi där med papper före jul är det nog bra jobbat. Vi får se!

Förmedlingsbeslut 

Så nu är förmedlingsbeslutet underskrivet mot BFA och för Taiwan!!! Vad innebär det undrar några av er? Jo att vi fått klartecken att skicka en ansökan till Taiwan och vårt barnhem, nu får BFA fakturera oss första delen av kostnaden och vi får börja samla papper. Himla kul och skönt att det inte är någon kö nu som det var förra gången. Nu har vi bara köat ett år men tror det inte hade behövts för de söker familjer just nu.

Så nu ska det samlas papper igen. Vi fick alla instruktioner nu och till vår glädje är det exakt samma som förra gången. Vi måste dock även om det blir lika svar försöka omformulera.

Låt resan börja 🙂 🙂 

Förkyld 

Andra förkylningen nu sen lillen började förskolan. Sonen är nu snart frisk medan det nu är jag och mannen som kämpar med snuva och jag är hes. Bara att vänja sig, vi är ju inställda på att hösten/vintern första året på förskolan kommer att bli tufft.

Det är jättesvårt att veta när man ska vara hemma med sonen tycker vi. Vi har försökt gå på allmän tillstånd. Är sonen pigg och inte näsan rinner hela tiden får det gå att han är snuvig och har lite hosta. Förkylning borde väl alla stanna hemma för mer även vi vuxna men man har ju inte råd att vara hemma varje gång näsan rinner. Till vår glädje (?!) möts man varje morgon av sonens förskolekompisar och deras snor och hosta. Vi är inte ensamma att lämna förkylda barn på föris, även om alla borde. 

Godkända!

Inte för att någon av oss var direkt nervösa eller så (vår utredare föreslog ju att vi skulle godkännas) men det är ju ändå ett steg som ska göras, som någon ska besluta. Idag blev vi godkända av vår kommun för syskonadoption! Jippie!!!

I början av nästa vecka får vi alla handlingar och de ska då skickas både till BFA och till översättaren. De är båda redo. Översättaren kan börja översätta till engelska och BFA ska förbereda förmedlingsbeslut att vi kan starta för Taiwan. Enligt dem är det ingen kö nu (iaf inte häromveckan) och som det ser ut just nu får vi när allt är klart skicka direkt. Wii har inte varit nervös innan men nu blev man det ändå…ska vi börja om denna resa igen!! 

Fick även glada nyheter i veckan att en familj vi lärt känna som adopterat tidigare nu skickat sina handlingar igen och väntar barn!! 

Yta

Idag har jag varit lite irriterad på vårt samhälle. Konstig dag att vara det på, denna soliga härliga dag när det mer kändes som sensommar än att det snart är oktober. Som förälder reflekterar jag mer över vilket samhälle min son kommer växa upp i, vilka värderingar jag vill han ska få och jag vill lära ut.

Det är så lätt idag med alla sociala medier att tappa sig själv. Allt man ser är yta. Det perfekta hemmet, den perfekta maten, den perfekta kroppen och alla resor, kläder etc man ska uppleva och köpa. Allt ser ju likadant ut också. Ett hem man ser i en tvåa i Stockholm kan man kopiera upp och se sen i flera tusentals andra lägenheter. Samma vas, samma tavla, alla har ett märke etc. Ja ni förstår poängen. Puh, hur ska jag kunna skydda sonen från detta?

Det är så lätt att tro att man är värd mer än någon annan eller är mindre värd än någon annan. Folk förtrycks eller trycker ner. 

Det viktigaste för mig i min uppfostring av sonen är att lära ut och inse att alla är lika. Ingen är mer värd för att man har mer pengar, längre hår, fler leksaker eller annan bakgrund.Vi är alla lika och alla ska behandlas med samma respekt. När man börjar förlora denna grundpelare, är man ute på riktigt hal is. Visst, det är inte lätt alltid. Varken åt det ena eller andra hållet, men väl värt att ändå försöka.

Trots

Tiden bara rusar! Snart fyller sonen 2,5 år. Sen i somras ger han oss en rejäl utmaning varje dag. Han trotsar och testar järnet på precis allting. Undrar vad mamma och pappa säger om jag gör så här, han fortsätter kasta eller göra ngt “förbjudet” även efter massa tillsägelser. Puh!! Som i serien Daniel Tiger (som är en av favoriterna nu) säger: om ilskan tar över ta ett djupt andetag och räkna ett, två, tre, fyra. 🙂 

Det behöver jag göra hela tiden för att inte tappa mitt humör. Sonen skriker också när han blir missnöjd ibland, mindre populärt bland oss föräldrar.

Oj oj, tre års trotsen ska väl vara den värsta eller vad säger ni mer erfarna läsare? Har den startat kanske? Annars flyter nya vardagen på! Sonen stortrivs på förskolan. Hoppad det fortsätter så!

Igång!

Nu har lilleman varit på förskolan snart en hel vecka. Allt går över förväntan och personalen tycker han verkar vara så tillfreds. Lite omständig är han med sovandet men det hade vi misstänkt för det är han hemma också och då är det ju en trygg miljö. Men de har lyckats få honom att sova till slut ä då, hoppas han snart känner sig så pass trygg att det även går smidigare även där.

Första veckan avklarad med jobb för mig och tänk vad man kan njuta av att vara en förälder som jobbar och lämnar på förskola. Det är ju en målbild man haft ända sen man var yngre, det har på något sätt känts så vuxet för mig. 

Syskonadoptionen då? Den har inte varit prio för oss nu när inskolning och jobbstarter stulit all tid, men utredningen är i princip klar och i slutet av september beslutar nämnden! Under tiden jobbar vi med fotoboken så den är klar. Jag har även skaffat ett läkarintyg som jag vet behövs. Personligt brev har vi förberett också. 

Ha nu en skön helg!